Sanningen om fotboll i England

Fotboll i England är en del av vår identitet, en återspegling av vårt land och vår ställning i världen. Det är dessutom ett hett diskussionsämne. Besvikelse och allmän hysteri är en del av fotboll, eller ”soccer” som vi kallar det, i England och för mig och mina landsmän.

Se mig som din ”brittiska insider” – i detta blogginlägg avslöjar jag nämligen sanningen bakom vår nationella idrott.

Först och främst lite historia

Denna gudomliga sport går långt tillbaka i tiden i England. Den första dokumenterade fotbollsmatchen spelades i det medeltida Bristol. De första fotbollsskorna bars av Henry VIII (kommer du ihåg den tjocka kungen med 6 fruar?) år 1526.

Till en början var sporten något mer våldsam än vad den är idag. Det finns oroväckande många medeltida referenser med brutna armar och ben… Men med tiden utvecklades fotbollen från sina råa  rötter till en snabb och teknisk sport. Detta lockade en annan publik av snabba och skickliga spelare.

Utvecklingen på planen speglar också de förändringar som har ägt rum i det brittiska samhället. På 1970- och 80-talet var både brittiska fotbollsfans och polis våldsamma, vilket reflekterade stadens deindustrialisering och ökande arbetslöshet. Idag är fotboll i England annorlunda med familjära och välkomnande fotbollsarenor från Cambridge till Bournemouth.

Men varför fortsätter britterna att förlora?

Om du någon gång besöker en brittisk pub är det är inte omöjligt att stöta på en passionerad diskussion kring varför England alltid förlorar på straffar mot Tyskland. Ett vanligt argument brukar vara ”Sedan Premier League bildades år 1992 har TV-bolag tjänat miljarder genom att köpa sändningsrättigheter. Istället för att vinsten delas lika, har privata företag tagit över alla tidigare, lokalt ägda klubbar och tagit in spelare från utlandet för att öka den internationella attraktioner av engelsk fotboll.” Förklarar det varför England alltid förlorar i straffar mot Tyskland? Förmodligen inte, men den öppnar upp för en livlig konversation under ditt nästa besök i Storbritanninen.

Förbannelsen inom engelsk fotboll

Fram till ganska nyligen hade vi britter en stor illusion om att vårt landslag hade en förbannelse mot flera motståndare, exempelvis mot Tyskland och Brasilien. Naturligtvis är detta komiskt ftersom båda lagen (även om jag hatar att erkänna detta) är i en klass för sig och har förmodligen ingen aning om att vi faktiskt hade en ”förbannelse”.

Fotboll är brittisk kultur

Den så kallade “Golden Generation”, bestående av profiler såsom Michael Owen, Steven Gerrard och (vår räddare i nöden) Mr. Beckham, är kanske passé. Men, på leriga, gamla fält bakom skolgårdarna kommer fotboll fortsätta att vara en veckoritual för brittiska ungdomar och föräldrar. Lokala FA-cupkvällar, där team med små budgetar som strävar efter att mäta sig med Chelsea, Arsenal och Manchester United, och ungdomar som drömmer om att bli en del av den brittiska fotbollshistorien, är det som motiverar oss.

Det kommer alltid vara något magiskt med kalla höstkvällar i Oktober när man står med en ”steak & onion pie” i handen och ser på när Oxford eller Cambridge United förlorar med 3-0 mot ett brilliant Brighton under strålkastarljusen.