Emelie: Min självständiga språkresa till Brighton

Under ett trevligt telefonsamtal med Emelie (15) berättade hon hur det var att åka iväg tre veckor på språkresa till Brighton, England.

Hur kommer det sig att du ville åka på språkresa?

Det är bara något jag alltid velat göra. När jag var yngre brukade jag kolla på resor för juniorerna och jag tjatade konstant på mina föräldrar. Det tog ett tag men i slutändan gick de med på att låta mig åka. En kompis till mig var ambassadör för EF och föreslog att jag skulle gå på ett informationsmöte om språkresor. Sedan kunde jag inte släppa det.

Hur kändes det att åka själv?

Nervöst och jag var lite extra orolig då jag fick en ny värdfamilj tre dagar innan. Men jag hade hunnit prata med dem och såg fram emot att träffa dem. Dessutom gjorde ledarna allting bättre. Det kändes skönt att ha dem där.

Hur var det att gå i skolan? Var det en bra blandning mellan studier och aktiviteter?

Det var mer praktiskt än teoretiskt så det kändes inte riktigt som att man pluggade. Vi hade en bok med mål och mitt var att gå och prata med folk. Då lektionerna antingen var på förmiddagen eller eftermiddagen fanns det gott om tid till annat och det fanns så mycket att göra!

Vad saknade du mest när du var där?

Man gjorde så mycket att man knappt hann känna att man saknade att vara hemma. Man hann liksom inte riktigt tänka för man gjorde så mycket. Men jag saknade familjen, bästa vännerna och maten. Jag träffade faktiskt min bästa vän i England, Matilda. Bästa minnet jag har av resan är när vi en kväll var på stranden; Matilda, Simon och jag med människor som var från Brighton och bara snackade.

Hur kändes det att komma hem?

Det var lite blandade känslor, men jag märkte hur mycket jag växte under min resa. Jag är säkrare som person, mer självständig och tar mer ansvar. Dessutom är jag själv också ambassadör nu och jag ska iväg till Malta nu i sommar med EF igen.

Hur skulle du beskriva din resa med tre ord?

Spännande, rolig och självständigt.