Lisas utbytesår i Texas

En andra familj i den amerikanska södern

Jag tillbringade mitt utbytesår i Texas, ungefär en kvart utanför USA:s fjärde största stad Houston. Staden som jag bodde i hette Pearland, och ja, den fick faktiskt sitt namn efter frukten päron! Det växte nämligen väldigt mycket päron där när folk började bosätta sig i området. Numera finns det inte så många päronträd kvar, men istället har stadsmiljöer växt fram på grund av det perfekta avståndet ifrån storstaden Houston. Pearland är en stad med stor mångfald och är hem åt hundratals olika etniciteter, något som var fantastiskt att få uppleva!

Jag bodde tillsammans med min värdfamilj i ett mysigt villaområde ungefär fem minuter ifrån skolan som jag och min värdsyster gick på. Min värdfamilj bestod av min värdmamma Laura, min värdpappa Jeff, min värdsyster Charlotte och min värdbror Adam. Utöver oss fem människor bodde också två hundar, Daisy and Peanut, och en nymfparakit, Ralphie, i huset. Med alla djur och tre barn som övade på sina instrument under eftermiddagarna var det sällan tyst i huset, men jag skulle inte ha bytt ut det mot någonting, och jag fick tystnad och ensamtid så att det räckte varje kväll när jag tog ut hundarna på kvällspromenad.

Jag kom jättebra överens med hela familjen från dag ett, men min värdsyster blev verkligen min allra bästa kompis. Vi hade båda rum på övervåningen och lät nästan alltid dörrarna stå öppna. Ibland smög jag in till hennes mysbelysta rum för att plugga tillsammans med henne och andra dagar satt vi inne på min säng och pratade om allt och ingenting tills klockan var alldeles, alldeles för mycket för två tonåringar som behövde ta sig upp i tid nästa morgon för att inte komma försent till skolan.

Det ligger väldigt mycket fokus på värdfamilj inför att man ska åka iväg, och det med all rätt. Att trivas med människorna du bor med är A och O för att må bra och ha ett underbart år och jag kan inte berätta hur många gånger jag tackat vad som nu finns däruppe för att jag hamnade i en så bra värdfamilj. Men något av det bästa med amerikanare är deras gästfrihet, och i södern är det verkligen tiodubbelt. Southern Hospitality är inte en töntig slogan utan ett sätt att leva (vilket jag inser också låter som en töntig slogan, men jag kan inte formulera det på ett mer sanningsenligt sätt än så) så när jag pratar om min amerikanska familj så innefattar det även morföräldrar, mostrar, morbröder, kusiner, grannar, kompisar och deras familjer. Jag har helt enkelt redan nu börjat förlika mig vid tanken på att mitt bröllop kommer att bli en dyr historia, eftersom jag nu inte bara ska bjuda en normalstor svensk familj utan en gigantisk amerikansk också.

Ett smakprov av The City That Never Sleeps

Jag valde att åka på Welcome Days, och det är ett beslut som jag inte har ångrat för en enda sekund. Förutom att jag fick utforska New York under en eftermiddag tillsammans med andra utbytesstudenter och sen åka hem i en skolbuss full av sjungande EF-ambassadörer, leka massa roliga lekar, gå på ”home-going” (som EF kallar festen som hålls kvällen innan avresa till din värdfamilj) och under Ambassadors Round Table bli helt fullpumpad av tips och råd på hur man gör sitt utbytesår till det bästa året i ens liv så träffade jag också min utbytes-bästis. Vi höll kontakt under hela året, träffades till och med några gånger, och det var så obeskrivligt skönt att ha någon man alltid kunde ringa och säga ”det här hände idag och jag känner såhär över det, håller jag på att bli galen?” och få svaret ”nej, jag känner precis som du” tillbaka. Stressa inte fram något, för det kommer att komma många fler möjligheter att lära känna andra utbytesstudenter under årets gång, men om du klickar med något, håll kontakten! Det stödet som ni kommer att kunna ge varandra kommer att vara ovärderligt.

Tre super-tips inför ditt utbytesår

1. _Jämför inte ditt år med någon annan!
   _Det här är det svåraste tipset någonsin att följa. Jag vet det för jag snubblade dit så många gånger, även fast jag visste att jag inte borde. Men du måste verkligen försöka landa i att utbytesår inte är något som man kan jämföra, i alla fall inte för att sedan värdera. Man kan såklart säga att jag hamnade i Texas och gick i en stor skola medan någon annan hamnade i en mindre skola i Washington, men när man sen börjar tänka att något av dessa två alternativ är bättre så är man ute på hal is. Allting blir vad du gör det till och oavsett vad sociala medier lurar i dig så har alla svåra stunder under året. Fokusera på att lösa det som känns jobbigt istället för att vältra dig i att någon annan ser ut att ha det bättre än du. Om du ser något som du tycker ser sjukt kul ut, se om du kan göra det också! Mycket går att lösa om man bara är lite medgörlig.

2. ___Fokusera inte för mycket på skolan!___Självklart kan du inte skita totalt i allt som kan kategoriseras som skolarbete, men kom ihåg att det viktigaste med det här året inte är att du får A i allt utan får uppleva din dröm. Tacka aldrig nej till något för att du behöver plugga. Jag lovar att du kommer att klara godkänt, som ju är EF:s krav för att du ska kunna fortsätta ditt år, utan problem även fast du inte ägnar hela eftermiddagar till att göra läxor. Och om du verkligen, verkligen, verkligen måste plugga, gör det till en social grej! Bjud in kompisar som du kan plugga tillsammans med, det önskar jag att jag hade gjort mer.

3. ___Dokumentera!___Jag skulle faktiskt vilja titulera mig själv som något av en mäster-dokumenterare och samlare efter det här året. Kan varmt rekommendera att införskaffa en liten smidig systemkamera som du enkelt kan få med dig överallt för att föreviga ditt år i högsta kvalitet. Jag bloggade varje vecka, la in låtar från året i en utbytesårs-spellista och sparade på allt! Nu när jag kommit hem igen håller mitt rum på att förvandlas till ett museum över mitt år i Texas, and I wouldn’t want it any other way.

P.S. Jag vet att ni är trötta på att höra det här så jag tar det som ett litet extra tips istället för att inkludera det som ett av de tre: tacka ja till allt! De minsta sakerna kan leda till de roligaste minnena, och var inte kräsen med kompisar eller hur gamla de är, för ålder är faktiskt bara en siffra.

De små stunderna

Vardagen händer där också och det är inte varje vecka som du får checka av något från din bucket list, och det måste också få vara okej. Vissa helger låg jag bara hemma i sängen och läste en bra bok eller tittade på en bra serie. Ofta tog jag ut hundarna på en promenad under dagen och på kvällen åt jag såklart också middag med min värdfamilj, men så mycket mer än så blev det inte gjort vissa dagar. Precis lika viktigt som det är att inte låta det jag precis beskrivit att förvandlas till det du gör varje helg, lika viktigt är det att inte få panik de gånger det väl händer. Ibland måste man få ta det lugnt och ge hjärnan tid att sortera in alla intryck.

Jag hade precis som många andra utbytesstudenter en lång lista med saker som jag ville uppleva och se under mitt år och mycket lyckades jag också checka av! Men kom ihåg att det inte bara är det spektakulära som räknas, utan allt det andra som man kanske inte tänker på i första hand. För nu när jag har varit hemma ett tag kan jag säga att det är också det jag saknar allra mest. Att ha sing-along med min värdmamma i bilen, att mötas av två viftande svansar när man kliver in genom dörren på eftermiddagarna efter skolan och att spendera sin fritid tillsammans med kompisar och köra en drive-through på någon fast food restaurang, bara för att det är det man känner för och trots att man vet att det är ”clogged arteries waiting to happen”, som min kompis Sam sa. Det enkla livet. Det amerikanska livet.

När det slår dig

Det häftigaste med att åka iväg på ett utbytesår är ändå när det slår dig. När du inser att du slutat titta dig fascinerat omkring när ni åker på en sju-filig motorväg bara för att du gör det så ofta nu. När affärer och butiker inte känns super-amerikanska utan bara ser ut som affärerna gör där du bor. När du inte tänker varje kväll när du går och lägger dig att du ligger i en säng som är tusentals mil ifrån platsen du växt upp på, utan bara att du går och lägger dig i din säng.

Insikten att en ny plats har blivit hemma.

Spana gärna in Lisas blogg för att läsa mer om hennes utbytesår i Texas.