''Ju fler språk vi kan, desto fler världar tillhör vi''

Ju fler språk vi kan, desto fler världar tillhör vi. Genom språket kan vi navigera i nya landskap, förstå nyanser i kommunikation och skapa meningsfulla relationer. Engelskan är vår tids lingua franca, precis som latinet en gång var – ett förenande band mellan människor från världens alla hörn. Men att kunna beställa en capuccino with oatmilk eller boka hotellrum är inte samma sak som att verkligen behärska ett språk. Nyanserna, artighetsfraserna och kulturella koderna – allt detta lär vi oss först när vi lever i språket, omgivna av det dagligen. Min lärare Tara lärde oss att tala som amerikaner – äta upp bokstäver, förkorta ord och använda idiomatiska uttryck som ”spill the beans”, ”bring your A-game”, ”hit the sack” och ”bite the bullet” – vilket får oss att låta mindre som AI-programmerade robotar och mer som inhemskingar.

Språkresan i Santa Barbara gav mig en djupdykning i språket bortom grammatikövningar och ordförrådslistor genom möten med människor, genom samtal som sträckte sig från vardagsprat till vår tids stora samtidsfrågor.

Skoldagarna i små klasser präglades av interaktivt lärande, där jag samarbetade med kurskamrater från världens alla hörn. En av de mest minnesvärda stunderna var när jag jobbade med Diego från Chile. Han berättade om våndan i att ha känt sig udda och utanför i sitt hemland, men att nu, i denna mångkulturella studentbubbla äntligen känna sig sedd och accepterad. En dag viskade han en rörande kärleksdikt som han hade skrivit till en kille som just hade åkt hem efter tre månader på skolan. Språket gav Diego en röst. Att dela berättelser, att kunna klä sina känslor och tankar i ord – det är där språkets sanna kraft ligger. Det handlar inte bara om att förstå, utan också om att göra sig förstådd.

Att vistas i USA under en omvälvande politisk period gav mig också insikt i hur språket blir ett verktyg för samhällsförändring. På krogar och caféer talade jag med människor som förlorat hus och hem i de förödande bränderna i Los Angeles. På University of Californa i Santa Barbara där jag tack vare EFs fantastiska personal fick följa föreläsningar om allt från sociologi och amerikansk historia till antikens teater och grekisk mytologi fördes diskussioner om Donald Trumps comeback som världens mäktigaste president och vår gemensamma framtid. Att kunna delta i dessa samtal var en påminnelse om att språkkunskaper inte bara öppnar dörrar – de ger oss okså möjligheten att påverka. AI och digitala översättningsverktyg i all ära men de kan aldrig ersätta mänsklig kommunikation och interaktion. Det är i dialogen vi bygger broar. Det är i orden vi formar relationer och skapar förändring.

Santa Barbara var en idealisk plats att uppleva språket i sin naturliga kontext. Jag bodde i ett litet lägenhetshotell, med en daglig promenad längs State Street – en gata som ledde mig från stadens myller av butiker och restauranger rakt ner till havet. Några kurskamrater som bodde i värdfamiljer fick på nära håll uppleva det amerikanska vardagslivet. En fransk vän klagade på matkulturen medan en italiensk student kände sig bokstavligt adopterad av sin värdfamilj som behandlade henne som den dotter de aldrig haft. Språk är så mycket mer än en skolföreteelse. Det är ett livslångt lärande, en investering i förståelse av en kulturell kontext och att få ingå i en ny gemenskap. Att förbättra sin engelska handlar om att kunna delta i globala samtal, att knyta kontakter och att bygga en framtid utan språkliga barriärer. Och kanske är det just det som denna resa har lärt mig: att språk är frihet. Språk borgar för yttrandefrihet och rörelsefrihet och för en förståelse som kan förena människor över alla gränser.

Givetvis fick jag mersmak och drömmer om kortare språkresor som kan stärka min spanska och fullfjädra min franska. Kanske möts vi i ett klassrum där fönstren står vidöppna och havsbrisen sveper in med drömmar om frihet.