Engelskan har fyra tempus för att uttrycka dåtid. Använd dem för att tala om saker som började och hade ett slut i dåtid, eller om sakar som började i dåtid och fortsätter i nutid.
- Imperfekt för ageranden som påbörjades och avslutades i dåtid.
- Past Continuous för ageranden som påbörjades i dåtid och som fortsätter i nutid.
- Pluskvamperfekt för ageranden som började och slutade i dåtid och som ägde rum innan ett annat agerande, som även det hände i dåtid.
- Past Perfect Continuous (progressiv pluskvamperfekt) för ageranden som var pågående i dåtid, ända tills ett annat agerande i dåtid ägde rum.